Sara

...hela veckan tack! Kort dag idag, inställd gympa men kilade ner på gymet ändå. Var helt slut efteråt, så skönt! Ikväll kommer Elin och Elin hit som sagt, och också Millan! :Ska käka taco och kolla  på Blondinbella, kanske får oss en glimt av Brunettberra om vi har tur!

Morfars barndomsvän var här nyss, de två har hängt ihop hela livet. När han kom in i köket kände jag att han tillochmed luktade som min morfar, en lite gubbig doft med en smula tobak från pipan. När han sedan började prata om hur hemskt han tyckte allt var just nu, höll det verkligen på att brista för mig. Det var tur att han inte stannade länge, mamma var ute och gick och det var henne han ville träffa.

Samtidigt kändes det sköt att vi inte är ensamma om att känna sådan sorg och sakad som tankarna och hjärat är fyllt av just nu. Skulle man samla alla tårar som runnit de tre senaste veckorna skulle det, klychigt nog, säkert bli ett helt badkar. Alla hulkanden och snyft skulle räcka för tre långversioner av "Titanic". Tankarna som tänkts skulle bli en psalm i Satans hjärta. Det finns ett sådant tomrum kvar. En så säker och stabil grund, en riktigt klippa för mig, är bara borta. Vissa morgonar klarar jag knappt av att gå över hans gräsmatta för att hämta cykeln. På tisdag får jag iallafall ta ett sista farväl, egentligen skulle vi inte göra så, allt är egentligen klart, men jag känner att jag måste. Det blir jobbigt, men det blir bra.

Nej,ska börja förbereda lite mat!