Sara

...som innehöll både glädje och sorg. Imorgon är det iallafall dags att säga farväl för sist gången. Kan inte förstå det. Min älskade morfar som alltid fanns där i huset bredvid. Var är du nu? Jag saknar dig något så fruktansvärt som ord inte kan beskriva. Mitt liv ska alltså bara rulla vidare, och jag kan inte förstå att du inte kommer finnas bredvid. Det viktigaste är iallafall att du nu är befriad från all jävla skit du levde med den sista tiden. Ett nytt liv, utan smärta, kan få ta sin början nu...

Till dagens glädje hör iallafall att jag fått 3 veckors sommarjobb på en hästgård i Tierp. Är grymt tacksam mot underbara Jessica som fixat detta! Kommer förhoppningsvis bli riktigt roligt och lärorikt.

När varje dag blir en kamp mot sorg och smärta, är det då dags att vi lär oss gå hand i hand genom livet?